"Nyare rosor"

Rosor som inte är "gammeldags" kallar jag helt enkelt bara för "nyare rosor" eftersom det finns så hiskeligt många grupper. Men de kan vara rätt gamla ändå. Jag tar bara med mina bästa rosor, dem jag tycker är relativ lättskötta, friska eller utmärker sig särskilt för doft eller skönhet.

Tidig sommar.

Min bästa ros nr 1 är Ghislaine de Féligonde.

Rosen är framtagen 1919 av Turbat i Frankrike. Den har fått sitt namn efter Mme Ghislaine de Féligonde som under 1. värlskriget, med risk för eget liv, tog sig genom strider på slagfältet för att rädda sin svårt sårade man. Han vårdades sedan av henne till han tillfrisknade. 

Ghislane de Féligonde har i stort sett allt man kan önska sig. Hon är näst intill taggfri, är vacker, doftar, lättskött och blommar det mesta av sommaren. Börjar blomma som en tok under första sommarmånaden, fortsätter under resten av sommaren i lite lugnare takt för att (hos mig i alla fall) sätta i gång igen i augusti-september.

 Ghislaine de Féligonde tilhör gruppen moschata, är en småblommig buskros som blir drygt 1,5 m hög och minst lika bred. 

 Har söta 3-4 cm fyllda blommor närmast i klasar. Färgen på rosorna varierar efter väderleken, är det varmt och torrt så blir de vit-gula, vid regn och kyligare väderlek går de över till en rosagul nyans. 

 Om man skulle få för sig att ta sticklingar så växer den fint på egen rot och är en av de lättaste sorterna att rota. Går till zon 4.

Detta är en mycket vacker klätterros och en av mina favoriter. Är framtagen av Barbier 1921.

'Albertine' har flera nackdelar. Den är mycket taggig och det är lätt hänt att man river sig på den. Det är en engångsblommande ros och blommar bara på fjolårsveden. Fryser den ned under vintern, vilket den inte så sällan gör, så uteblir blommningen den kommande sommar. Det som befinner sig under jorden klarar sig som regel. På grund av detta går den sig bäst i södra delarna av landet. Men även här kan man enstaka år mista blomningen.

Varför står man ut med detta?

Jo, för att det är en helt fantastisk och unik ros som inte liknar någon annan. Den har underbara levande färger som skiftar i  lax-rosa-vit. Kronbladen är rufsiga, som olydiga tonåringer. Doftar starkt och gott. 

Veilchenblau

Jag trodde väl aldrig att denna ros skulle hamna på min hemsida. Jag köpte Veilchenblau för 8 år sedan och tyckte ganska snart att det var en tråkig ros med en konstig färg. Förra året funderade vi t o m på att gräva upp den men den hade blivit så stor att det inte blev av. Veilchenblau bor i en rabatt där ogräset tillfälligt har tagit makten från oss, så man kan säga att den lever en ganska undangömd tillvaro. Den har blommat rikligt varje år men jag har bara kastat ett halvt öga på den. 

I år började min Veilchenblau blomma tidigt pga värmen, redan i slutet av maj. Hon blev översållad med blommor och strålade som en drottning när hon kastade sina långa grenar ut i det halvhöga gräset. Nu fick jag plötsligt syn på henne och det blev med helt andra ögon. Så givmild hon är, vilka härliga violetta nyanser mot en frisk försommarskrud och vilket vackert växtsätt.

Vad är det som gör att man plötsligt ser att något är vackert, något som man inte har lagt märke till tidigare?

Ja, inte vet jag, men nu ska Veilchenblau få lov att förvilda sig i sin rabatt och jag ska glömma att jag en gång tyckte att hon var lite "tråkig".

 Lite fakta om Veilchenblau, (översatt betyder det violblå). Rosen togs fram av Kiese/Schmidt 1909 och flera olika rosor har Veilchenblau som mamma. 

Det är en robust och tålig, nästan tagglös klätterros. Klarar mager jord och skugga men trivs bäst och är allra vackrast i halskugga. Får den optimala villkår kan den bli 3-6 m hög. Veilchenblau är engångsblommande och blommar mycket rikligt från tidig juni-juli. Blommornas färg skiftar från purpurviolett till gråviolett efterhand som de åldras. Blomman är ljusare in mot mitten där man också ser de vackra gula ståndarna.  Har god och medelstark doft.

Zon 3.